Hypoxemi: betydelse, värderingar, symtom, konsekvenser, risker, behandling

Termen "hypoxemi" hänvisar till en onormal minskning av syrehalten i blodet, orsakad av en förändring i gasutbytet som sker i lungalveolerna

Om hypoxemi: normala och patologiska värden

Hypoxemi uppstår när partialtrycket av syre i arteriellt blod (PaO2) är mindre än 55-60 mmHg och/eller syremättnaden av hemoglobin (SpO2) är mindre än 90%.

Kom ihåg att syremättnaden normalt varierar mellan 97 % och 99 % hos friska försökspersoner, medan den kan vara fysiologiskt lägre hos äldre (cirka 95 %) och allvarligt lägre (vid eller under 90 %) hos personer med lung- och/eller cirkulationssjukdomar.

Om PCO2 samtidigt är över 45 mmHg uppstår hypoxemi tillsammans med hyperkapni, det vill säga en onormal ökning av koncentrationen av koldioxid (CO2) i blodet.

Normala PaO2-värden varierar mycket beroende på ålder (högre hos unga, lägre hos äldre), men ligger normalt mellan cirka 70 och 100 mmHg: en PaO2 under 70 mmHg avslöjar mild hypoxi, medan när den faller under 40 mmHg indikerar det särskilt allvarlig hypoxemi.

Hypoxemi orsakas av en onormal och mer eller mindre allvarlig minskning av gasutbytet mellan blod och atmosfär som uppstår i lungalveolerna; denna förändring sker av olika orsaker, akuta och kroniska.

Akut hypoxemi orsakar

  • astma;
  • lungödem;
  • lunginflammation;
  • pneumotorax
  • andnöd syndrom (ARDS);
  • lungemboli;
  • bergssjuka (över en höjd av 2,500 XNUMX meter);
  • läkemedel som hämmar aktiviteten hos andningscentra, t.ex. narkotika (som morfin) och anestetika (som propofol).

Orsaker till kronisk hypoxemi:

  • emfysem;
  • lungfibros;
  • kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL);
  • pulmonella neoplasmer;
  • interstitiell lungsjukdom;
  • medfödda hjärtfel
  • hjärnskador.

Symtom och tecken

Hypoxemi i sig är ett tecken på en sjukdom eller ett tillstånd; beroende på orsaken kan hypoxemi vara associerad med olika symtom och tecken, inklusive:

  • cyanos (blåaktig hud);
  • körsbärsröd färgad hud;
  • allmän sjukdomskänsla;
  • dyspné (svårigheter att andas);
  • Cheyne-Stokes andning;
  • apné;
  • arteriell hypertoni;
  • arytmier;
  • takykardi;
  • ventrikelflimmer;
  • hjärtstopp;
  • förvirring;
  • hosta
  • hemoptys (emission av blod från luftvägarna);
  • takypné (ökad andningsfrekvens);
  • svettas;
  • asteni (brist på styrka);
  • hippokratiska (trumpinne) fingrar;
  • låg syremättnad;
  • lågt partialtryck av syre i blodet.
  • koma och död i de svåraste fallen.

Alla symtom som anges är inte alltid närvarande samtidigt.

I fallet med samtidig hyperkapni kan man också uppleva:

  • rodnad av huden;
  • förhöjd hjärtfrekvens;
  • extrasystoler;
  • muskelspasmer
  • minskad hjärnaktivitet
  • Ökat blodtryck;
  • ökat cerebralt blodflöde;
  • huvudvärk;
  • förvirring och letargi;
  • ökad hjärtminutvolym.

Vid svår hyperkapni (PaCO2 som i allmänhet överstiger 75 mmHg) utvecklas symtomen till desorientering, panik, hyperventilering, kramper, medvetslöshet och kan till och med leda till döden.

Kom dock ihåg att hypoxemi i genomsnitt är allvarligare och snabbare dödlig än hyperkapni.

Konsekvenser

Den möjliga konsekvensen av hypoxemi är hypoxi, det vill säga en minskning av mängden tillgängligt syre i vävnaden, vilket kan leda till nekros (dvs död) av vävnaden där den inträffar, eftersom syre är nödvändigt för cellöverlevnad.

Hypoxi kan vara "generaliserad" (dvs. påverka hela organismen) eller "vävnadsbaserad" när syrebrist påverkar en specifik vävnad i organismen (t.ex. den fruktade hjärnhypoxin, som kan leda till irreparabel skada och till och med död i de allvarligaste fallen ).

Diagnos

Diagnosen baseras på anamnes, objektiv undersökning och ett antal möjliga laboratorie- och bildundersökningar (som t.ex. lungröntgen eller endoskopi).

Två grundläggande parametrar för att fastställa tillståndet av hypoxemi är:

  • syremättnad (SpO2): mätt med en mättnadsmätare (en sorts klädnypa som appliceras i några sekunder på ett finger, icke-invasivt);
  • partialtryck av syre i arteriellt blod (PaO2): mätt med hemogasanalys, ett mer invasivt test där blod tas från patientens handled med en spruta.

Beroende på patientens ålder och PaO2 mmHg klassificeras hypoxi som mild, måttlig eller svår:

  • mild hypoxi: PaO2 på cirka 60 – 70 mmHg (under 80 mmHg om patienten är under 30 år);
  • måttlig hypoxi: PaO2 40 – 60 mmHg;
  • svår hypoxi: PaO2 < 40 mmHg.

SpO2-värden korrelerar med PaO2-värden: ett SpO2-värde på 90 % korrelerar i allmänhet med ett PaO2-värde på mindre än 60 mmHg.

Terapi

Den hypoxemiska patienten måste först behandlas med syrgastillförsel (syrebehandling) och i svåra fall med assisterad ventilation.

För det andra måste den bakomliggande orsaken fastställas och denna orsak behandlas specifikt, t.ex. vid svår astma ska patienten ges luftrörsvidgande medel eller inhalerade kortikosteroider.

Läs också

Emergency Live Ännu mer...Live: Ladda ner den nya gratisappen för din tidning för IOS och Android

Obstruktiv sömnapné: vad det är och hur man behandlar det

Skillnaden mellan hypoxemi, hypoxi, anoxi och anoxi

Arbetssjukdomar: Sick Building Syndrome, Luftkonditioneringslunga, Avfuktarfeber

Obstruktiv sömnapné: Symtom och behandling för obstruktiv sömnapné

Vårt andningsorgan: en virtuell rundtur i vår kropp

Trakeostomi under intubation hos COVID-19 patienter: en undersökning av aktuell klinisk praxis

FDA godkänner Recarbio för att behandla sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad bakteriell lunginflammation

Klinisk översyn: Acute Respiratory Distress Syndrome

Stress och ångest under graviditeten: Hur man skyddar både mor och barn

Andningsbesvär: Vilka är tecknen på andnöd hos nyfödda?

Akut pediatrik/neonatalt andningsbesvärssyndrom (NRDS): orsaker, riskfaktorer, patofysiologi

Prehospital intravenös åtkomst och återupplivning av vätska vid svår sepsis: en observationskohortstudie

Pneumologi: Skillnaden mellan typ 1 och typ 2 andningssvikt

Källa

Medicina online

Du kanske också gillar