Barthel-indexet, en indikator på autonomi

Barthel-indexet, funktionellt för mätning av patientautonomi, är ett universellt erkänt instrument och anses vara ett av de mest tillförlitliga för utvärdering av autonomi i dagliga aktiviteter

Bland de mätskalor som används inom sjuksköterskeyrket är Barthel-indexet en universellt accepterad referens för utvärdering av fysisk funktion och autonomi hos patienter i dagliga aktiviteter.

Dess utbredda användning gör det möjligt att standardisera det interprofessionella språket mellan operatörer och att underlätta delning av mål för återhämtning av patientens självförsörjning inom arbetslaget

Barthel-indexet kan användas på patienter med neurologiska skador, stroke, balansstörningar, ataxi, paraplegi, etc.

Skalan administreras till patienten av sjuksköterskor både vid intagning till och utskrivning från sjukhus och gör det också möjligt att bedöma prestationsnivån på rehabiliteringsanläggningen.

Indexet analyserar tio variabler som beskriver aktiviteter i det dagliga livet (t.ex. förmågan att äta, klä sig, sköta personlig hygien, tvätta sig själv och andra) och rörlighet (att flytta från stol till sängs, gå på plan mark, klättra och gå ner för trappor).

Varje artikel tilldelas en poäng som varierar beroende på själva artikeln och patientens grad av funktionalitet: full, reducerad eller frånvarande.

Ett högre totalpoäng motsvarar en högre sannolikhet att kunna bo självständigt hemma efter utskrivning från sjukhus eller långvårdsavdelning.

Den resulterande poängen uttrycker graden av assistans patientens tillstånd kräver i dagliga aktiviteter.

Ett värde på noll indikerar en helt beroende patient, medan ett värde på 100, som är det maximala, indikerar en helt oberoende patient.

Bedömningen ligger till grund för diskussion i arbetslaget som ansvarar för att utforma rehabiliteringsprogrammet.

I teamet ingår läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och logopeder.

För att korrekt fylla i Barthel-indexet måste vissa riktlinjer beaktas:

  • Det är nödvändigt att registrera vad en patient faktiskt gör och INTE vad han/hon skulle kunna göra.
  • Huvudsyftet är att fastställa graden av oberoende från all fysisk eller verbal hjälp.
  • Behovet av tillsyn gör INTE patienten beroende.
  • Patientens prestation bör fastställas med hjälp av bästa tillgängliga källor såsom: direkta frågor till vänner/släktingar/sköterskor men även genom direkt observation om möjligt.
  • Det är viktigt att bedöma prestation under de föregående 24-48 timmarna.
  • En mellanpoäng i en kategori innebär att patienten deltar i mer än 50 % av ansträngningen.
  • Det är tillåtet att använda funktionella hjälpmedel för att uppnå autonomi.

Styrkor:

  • enkel och snabb att administrera;
  • möjliggör uppföljande telefonintervjuer.

svagheter

  • begränsad omfattning av bedömning (skalan mäter endast grundläggande funktioner och inkluderar inte andra domäner såsom kognitiva);
  • okänslig för små förändringar.

Läs också:

Emergency Live Ännu mer...Live: Ladda ner den nya gratisappen för din tidning för IOS och Android

Stroke Care Certifiering för Memorial Hospital of Freemont

Högre risk för stroke för veteraner med psykiska sjukdomar

Stroke är ett problem för personer med långa arbetstimmar

Cincinnati Prehospital Stroke Scale. Dess roll i räddningsavdelningen

Jämförelse av prehospitala skalor för att förutsäga ocklusion av stora främre kärl i ambulansmiljö

Pre-hospital anfallshantering hos pediatriska patienter: Riktlinjer som använder GRADE-metodologi / PDF

Källa:

Läkare sjuksköterska

Du kanske också gillar