Missfall: medicinska och psykologiska aspekter i förhållningssättet till patienten

Tidiga missfall inträffar inom de första tre månaderna av graviditeten och är tyvärr en frekvent förekomst, som påverkar cirka 15-20 % av kliniskt erkända graviditeter

Vad vi ser är dock bara toppen av isberget för detta fenomen, eftersom det uppskattas att 2 av 3 befruktningar inte känns igen och passerar för sen mens.

Numera är dessa så kallade biokemiska graviditeter lättare att känna igen tack vare ultratidiga graviditetstest och måste rapporteras till läkaren, eftersom speciellt om de återkommer är detta en indikation för vidare utredning.

Det är väldigt svårt för kvinnan att inse att det har skett ett missfall

I själva verket är symtomen på graviditet inte indikativa (illamående, bröstsmärtor) de kanske inte ens finns där eller kan förändras över tiden.

Kvinnan kan inse att hon har fått missfall genom närvaron av även de minsta blodprickar (i sådana fall är det alltid en bra idé att uppsöka läkare) eller genom en rutinmässig ultraljudsundersökning.

Den första ultraljudskontrollen under graviditeten bör göras från den sjunde graviditetsveckan (dvs från 6+0), eller tidigare vid förekomst av onormala symtom (blodförlust, svår bäckensmärta).

Orsak till missfall: inte alltid lätt att upptäcka

I 65 % av fallen är orsaken till missfall kromosomal, vilket uppstår när oocyten bär på en extra kromosom och embryot som bildas har en avvikelse som är oförenlig med livet.

Detta är huvudorsaken till att sannolikheten för missfall ökar med moderns ålder.

I övriga 35 % av fallen tänker vi på moderrelaterade faktorer som progesteronbrist, förändringar i sköldkörtelhormoner, abnormiteter i livmodern, t.ex. missbildningar som septum uteri, endometrit (inflammation i livmoderväggen), immunfaktorer, som t.ex. antifosfolipidantikroppar, celiaki, antityreoideaantikroppar.

Missfall ett symptom på ett problem?

Det sägs att ett missfall är en vanlig företeelse, men när det återkommer kan det vara ett symptom på underliggande hälsoproblem.

Internationella vetenskapssällskap rekommenderar undersökningar från det andra tidiga missfallet eller till och med från det första missfallet om det inträffar under fosterutvecklingsperioden, dvs efter den tredje månaden.

Tester vid polyabort inkluderar hormontest och andra som rör koagulationssystemet och autoantikroppar.

Ytterligare undersökningar som bedöms från fall till fall är parets karyotyp och hysteroskopi, ett test som används för att bedöma livmoderhålan och utesluta t.ex. livmoderseptum, endometrit.

När kan en graviditet eftersträvas efter en abort?

Efter ett tidigt missfall kan en ny graviditet sökas efter en eller två månader.

I alla fall är det bra att rådgöra med sin läkare.

Tidpunkten varierar dock också beroende på hur paret mår.

Vissa bestämmer sig för att snabbt söka en ny graviditet, andra föredrar att ge sig själva mer tid att sörja.

Risken för missfall kan minskas

En kvinna som söker en graviditet rekommenderas först att besöka en gynekolog med en undersökning och bäckenultraljud.

Läkaren kommer att inventera din hälsa och bedöma förekomsten av riskfaktorer, såsom rökning och överdriven alkoholkonsumtion, som påverkar fertiliteten.

Så kallade pre-conception-tester kommer att ordineras för att se om det krävs vaccinationer (t.ex. mot röda hund, vattkoppor och influensa för de som söker graviditet under vintermånaderna), om sköldkörteln fungerar som den ska, om det finns D-vitaminbrist.

Läkaren kommer att administrera folsyra, som är ett vitamin som hjälper till att förhindra vissa missbildningar hos det ofödda barnet och förbättrar kvinnlig fertilitet.

Psykologiska aspekter av missfall

Förlust under graviditet, särskilt under den första trimestern, är en vanlig företeelse och tenderar som sådan att normaliseras i kultur och vårdpraxis, och dess känslomässiga påverkan tonas ofta ner.

Som en plötslig och oväntad händelse som hotar ens känsla av kontroll och förutsägbarhet över en så viktig aspekt av ens liv, är abort en stor källa till stress.

Från början av graviditeten föreställer sig kvinnor ofta sin framtid med ett barn; barnet representeras tidigt i sina fantasier, får mental representation, intern dialog och förberedelse för dess ankomst.

När kvinnor får veta nyheten om förlusten är det inte en blodpropp, en uppsättning celler, ett embryo de har förlorat, det är deras barn, de fruktar att de har orsakat deras död, de känner övergivenheten och sörjer verkligen detta djupa förlust.

Även om det fortskrider på ett liknande sätt som ett konventionellt dödsfall, kan bearbetningen av det vara svårare eftersom förlusten lätt underskattas av många personer som är viktiga för kvinnan, såsom familjemedlemmar, vänner, medicinsk personal och även det bredare sociokulturella sammanhanget.

Det finns inget synligt och igenkännbart barn att sörja över, det finns inga gemensamma minnen och det finns lite erkännande av anknytning till det förlorade barnet.

Som ett resultat av detta förnekas eller missförstås sorgreaktioner, istället för att ses som lämpliga svar på förlust, och, när de uppmärksammas, identifieras de felaktigt som patologiska.

Förlusten minimeras, med en förväntning om att den kommer att lösas på kort tid, utan att dess potentiella traumatiska konsekvenser ignoreras. Smärtsamma upplevelser accentueras ibland av negativa omdömen om vårdens kvalitet, brist på information och stöd och attityder från vårdarnas sida.

På ett socialt och kulturellt plan omges evenemanget av tystnad

Missfall, precis som alla andra sorger, tar tid att bearbeta och varierar från person till person, men om detta inte sker naturligt är det lämpligt att konsultera en psykolog eller psykoterapeut.

Läs också

Emergency Live Ännu mer...Live: Ladda ner den nya gratisappen för din tidning för IOS och Android

Transvaginal ultraljud: hur det fungerar och varför det är viktigt

Missfall: orsaker, diagnos och behandling

Baby Blues, vad det är och varför det skiljer sig från förlossningsdepression

Vad är förlossningsdepression?

Hur känner man igen depression? De tre en regel: asteni, apati och anhedoni

Postpartumdepression: Hur man känner igen de första symptomen och övervinner det

Postpartum Psykos: Att veta det att veta hur man hanterar det

Förlossning och nödsituation: komplikationer efter förlossningen

Akut-brådskande interventioner: Hantering av arbetskomplikationer

Kramper hos nyfödda: en nödsituation som måste åtgärdas

Diagnostisk och operativ hysteroskopi: När är det nödvändigt?

Tekniker och instrument för att utföra hysteroskopi

Användningen av poliklinisk hysteroskopi för tidig diagnos

Utero-vaginalt framfall: Vad är den indikerade behandlingen?

Bäckenbottendysfunktion: vad det är och hur man behandlar det

Bäckenbottendysfunktion: Riskfaktorer

Salpingit: Orsaker och komplikationer till denna äggledarenflammation

Hysterosalpingografi: Förberedelse och användbarhet av undersökningen

Gynekologisk cancer: Vad du ska veta för att förhindra dem

Total och operativ hysterektomi: vad de är, vad de involverar

Vulvodyni: Vilka är symptomen och hur man behandlar det

Vad är Vulvodynia? Symtom, diagnos och behandling: prata med experten

Källa

Medicitalia

Du kanske också gillar